Våran valp är så go och snäll och gör oftast inte mycket väsen av sig. (Ibland skriker hon när hon vill ha uppmärksamhet men det går över efter en stund.)

Hon kommer när man ropar,
har lärt sig att hissen är inte alls farlig och inte heller trapphuset.
Alla människor älskar henne ;) ,
man måste sitta kvar i hallen när husse och matte ska ta av kopplet, SEN kan man gå in.
Hon förstår att det är ute man gör sina behov(även om det ibland är svårt att hålla sig när man blir överexalterad)
kopplet är inte heller farligt, promenad sträckorna med koppel går bara bättre och bättre.

Allt detta och mycket mer är över vår förväntning, vi hade förväntat oss få hem ett litet monster ;) men istället vart det en sådan foglig flicka. Det klart hon busar och det händer att hon kissar inne, ibland biter hon en riktigt hårt i handen osv men hon är ju valp.

Passivitetsträning, behövs knappt, hon gär rätt bra med på att bara vara och visar det sig att ingen vill busa med henne just då hon vill går hon och leker på egen hand.

Så vad är jag orolig för ?
Allt!

Det är så mycket att tänka på , koncentration dag som natt och man är så rädd att "göra fel"
Jag nojar upp mig för minsta lilla och tror för stunden att minsta felsteget skulle ge men för livet.


Jaja det kommer nog gå bra :) Känns bättre nu när man fått skriva av sig lite.

Här är lite bilder från kvällen






tar en powernap innan sista kvällsrundan