Idag har Ayasha träffat en huskyhane som hon fattade tycke för, de kom väldigt fint överens och Aya var så nyfiken så nyfiken i varje steg han tog. Det visade sig så att de bodde allderles här i närheten vilket ju är toppen.

Jag har märkt på senare tid att Ayasha visar på gott hundspråk och numera undviker onda blickar allt mer ( utom med syrrorna.. ) Hon skriker istället för att morra och går hellre iväg ett par steg om hon blir irriterad. Nu är hon väldigt duktig, funkar med i princip alla hundar.

Det är dock så att hon är väldigt känslig, och hon är ju polarhund så inget fel i det. Men visas stress eller irritation bland andra hundar blir hon genast stel och osäker i lägen många andra hundar ej reagerar nämnvärt på. Så inför varje hundmöte gäller det att vara sansad och se till att den andra hundens ägare är det. Känner attt jag och Aya delar på "frökenrollen" nu och min förhoppning är att hon ska släppa över den till mig. Men vi gör framsteg :)

Kan verkligen känna att skulle nått hända så beror det i största sannorlikhet på oss ägare och inte hundarna. Känns tryggare nu när jag förstår Ayasha på ett mycket klarare sätt.