Ayasha är lite lärare/ polis, ofta har hon stenkoll på vad Assar gör och vart han är. Tar Assar någonting tex en sko är hon snabb som bara den att springa dit och skälla på honom. Assar i sin tur är de typiska barnet - lekfull och glad med en energi som aldrig tar slut. Ayasha har ofta gott tålamod med Assar men ibland tryter tålamodet och hon blir riktigt arg. Assar är ganska osäker och stressad som hund men då Ayasha är lugn brukar det smitta av sig. Dock är det inte alla gånger han slutar med ett beteende fastän hon så väl visar att hon inte vill leka, hon morrar dovt åt honnom och man tycker att han borde förstå men istället blir han mer flamsig, en tanke är att han blir osäker och ska visa sig snäll / att han inte är ett hot. Men vilket fall som Komuniceras det dåligt vid dessa tillfällen.

Detta känns väldigt tråkigt, då Ayasha skulle behöva träffa hundar med ett väl utvecklat språk så att hon kan lära, samt att Assar som är aningen osäker skulle behöva träffa riktigt lugna och snälla hundar.

Jag har lekt hundpsykolog och konstaterat att Ayashas vilja att hålla koll på honom förstärks ioch med att vi håller så mycket koll på honom ( han tuggar på saker ) så såfort man hör ngt så rusar man upp för att se vad som händer. Alla blir poliser på ett kick - vilket inte är bra för någon, det är ju jobbigt för Ayasha att inte kunna slappna av och för Assar som blir passad av alla samtidigt.

Assar har väldigt hög energi/ Ayasha "låg". All Assars energi ligger "utanpå" och han är sprudlande lycklig alla sina vakna timmar, så fort man säger hans namn eller ger honom en blick. Ayasha ligger mer på standby, hon har mycket energi men spar den tills hon behöver den. Båda dessa energier känns så rastypiska men kanske inte den bästa kombinationen.

Vad har jag kommit fram till då?
Assar och Ayasha bör ej ses så ofta ( nu 5ggr veckan heka dagarna )
Det blir för mycket - för intensivt, framför allt för Ayasha.

Ayasha och jag ska ta oss till brukshundsklubben någon dag på deras öppna träningar och bara vara där bland de andra hundarna. Hon måste nog få se att man kan ha kul även fast det finns andra hundar i närheten. Hon är ej aggressiv så att vi har problem med hundmöten men med närkontakt. Dock tror jag ändå att det kan vara bra för oss att komma ut och träffa lite andra "ekipage" men då ska det bara ske på håll. Tanken är Att Ayasha ska VILJA hälsa men inte få, sedan när hon känns stabilare får hon hälsa - detta har jag märkt med en kompis hund "Boss", först när de sågs blev hon stel, morrade, gläffste men sedan ville hon leka, att det blev lite dragande i kopplet den gången kändes mindre relevant - jag tänker att om vi hittar "rätt hundar" så kan hon få börja längta efter att få leka/hälsa med dessa..

Assar ska isinom tid få en annan dagmatte, men kanske kan jag rycka in enstaka gånger, samt att hundarna kan få leka av sig då och då - de är ju vänner, men ej på heltid.


Till något helt annat..

Häromdagen provade jag för första gången att cykla själv med Ayasha ( tidigare har jag inte riktigt vågat utan Marcus har fått vara hare )

Detta gick jättebra :) Hon stannade på "stopp" och sprang på "fram", allt i sin ordning :) Dock är hon dålig på att dra, hon håller sig bra framför och är fokuserad men mest på sin possition, ofta drar hon väldigt lite och slutar man trampa så det går tyngre då slutar hon dra, samma med pulkan, blir det lite tyngd i den stannar hon.  Har dragit mycket själv och tror aldrig att hon riktigt förstått att dragandet är uppgiften. Nu i helgen när vi ska upp till dalarna finns det gott om folk som kan hjälpa mig att få igång henne genom att vara hare.