Nu är jag både glad och besviken.
Glad är jag då jag kommit i kontakt med en tjej; Christina som jag ska hjälpa med hennes hästar. Två quarterhästar som jag varit ut och ridit ett par ggr och ska rida 2-4 ggr i veckan. Tror det kommer göra väldigt gott för mig, känner mig redan lycklig och får så mycket energi av hästarna :)
På torsdag ska jag dit nästa gång och är redan så att jag längtar!
Det som gör mig besviken/ ledsen är Ayasha, blir så frustrerad att hon är så komplicerad med andra hundar. Har inte träffat någon annan hund på väldigt länge nu då det kännts onödigt. Men samtidigt vill jag ju kunna ha med henne där det finns andra hundar, om jag ska till bekanta, eller till stallet, kompisar osv.. Det skulle inte gå som det ser ut nu!
Idag träffade jag Madde och Boss och Ayashas reaktion var minst sagt häpnandsväckande. När hon fick syn på boss blev hon intresserad men verkade glad, går fram nosar lite försiktigt, de hälsar lite men sedan verkar det som att hon bestämmer sig för att "Bättre att bråka än att vara snäll" och kastar sig mot honom, morrar och låter.. Jag försöker att ignorera och går en bit därifrån, när hon är lugn går vi tillbaka, denna gång slipper de nosa utan är bara i varandras närhet - det går bättre nu. Men kommer Boss för nära är det morr och gläfs på en gång. Dock har jag försökt vara så kvick som möjligt idag genom att så fort hon visar minsta aggressionstecken vända bort hennes blick för att slippa dödsblicken. Vi har berömt båda hundarna jättemycket när de varit snälla och då de ignorerat varandra.
De behöver inte vara vänner men det vore ju kul om de kunde vara i samma rum åtminstone.
Våran socialträning idag har nog varit effektiv, och jag tror att Ayasha och boss kan komma att komma överens om de får träffas mer och om vi går långsamt frammåt, då de i slutet av dagen ville busa på promenaden ( vilket de inte fick men känns bra att de ville :)) och låg avslappnade på varsitt ställe av vardagsrummet.
Ayashas beteende känns ändå väldigt tråkigt då jag gärna vill kunna umgås med kompisar med hund, hitta på saker tillsammans. Det blir ju mindre roligt om jag vet att min hund inte kan slappna av alls när andra hundar finns i närheten :( Vill ju kunna ha med henne överallt, ha en glad hund, platsliggningsträning, agillity, stallhund, ja allt blir så mycket svårare...
Familjehögtider... hur löser man dessa, vill ju ha med Ayasha på sådant men många i min närhet har hundar.
Känner mig ledsen för detta och var inte beredd på att det skulle komma så plötsligt och mot de hundar som förr " varit hennes vänner".
Funderar på om detta är en övergående fas( får verkligen hoppas att den mildras åtminstone)/ om vi har fått en extrem malamute eller om detta är vad man har att vänta sig av rasen. Blev ruskigt irriterad på hund2009 då jag försökte utbyta några ord med malamute ägare där som totalt förnekade att detta beteende fanns hon rasen utan gjorde reklam om alla fördelar och ignorerade det negativa tills jag faktiskt sa att jag redan hade en malamute.
Självklart älskar jag Ayasha på alla sätt och vis och hon är mitt allt. Men det är så mycket som inte gått som planerat.. Hennes ben, henes beteende, liggsår. När jag förstår hur mycket motion och rörelse en maamute i hennes ålder kan få, när jag tänker på att hon en dag ska bli en draghund blir jag ledsen - flera gånger tänker jag att det där skulle Ayasha aldrig klara.. Hon har långt mindre kondition och muskler än hon borde ha, därför att jag inte vet vad hon klarar, jag är rädd att hela processen ska börja om igen och det vore det värsta som kan hända. Jag behandlar henne inte alls som en tålig malamute - för jag vet att hon är trasig och att hennes skellet aldrig kommer att bli normalt, veterinären har i och för sig sagt att hon "antagligen" kommer att kunna fungera som vilken hund som helst.. Men det känns ändå inte bra.
Ibland är det svårt att veta vad som är bäst för ens hund, och ibland känns allt bara jobbigt och man måste få grubbla lite. Jag har haft det väldigt väldigt stressigt den senaste tiden vilket kan vara en bidragande orsak till att det känns tungt, känner att jag skulle behöva stressa ned men inte riktigt har "tiden".
Detta blev ett långt inlägg med massor av funderingar men det kan vara skönt att bara skriva av sig.
Hej! Tråkigt att du skall behöva känna så... För mig låter det ju dock som du sköter problemet med andra hundar bra. Fortsätt vara lugn bara, sen finns det väl andra än mig som kan komma med bättre råd:) Tehya är också bestämd mot andra hundar. Inte aggressiv, men hon viker inte tillbaka om nån gör utfall mot henne. En kompis´ hund funkar hon inte alls ihop med, de kan vara i samma rum men vi får vara på vakt hela tiden och plocka undan allt som kan användas som ressurs, annars blir det slagsmål. Har det hänt nåt särskilt med Ayasha eller? Nån hotfull hund el.dyl.?
Hur ser liggsåren ut, förresten? Går dom djupt? Hon kan ju vara aggressiv för att hon har ont? Hoppas det känns bättre för er snart! Kram
Det blir bra Sarah! Det är jag säker på! Ayasha är ju i grund & botten en underbar hund, men nånting är det som hon inte känner sej säker på. jag vet att du tar hand om henne och tränar - ni är skitduktiga!
Har ni funderat mer på att sterilisera? Ni kan ju ändå inte avla på henne va? Tänkte att det gör ju tikar lugnare och risken för livmoderhalscancer blir mindre!
Träna mycket kontakt Er imellan ch förstärk din ledarroll ännu mer, så kanske hon kan känna sig tryggare i att Du har koll så hon inte behöver försvara Er ?
Det kommer bli jättebra! Pussa på henne fr mig o sot =) KraM~
Vad jag kan komma på har hon inte träffat nån speciellt hotfull hund, utan funkat med alla hundar fram till löpet. Resurser plockar vi undan men känns som att det är så mkt mer.. Vi jobbar väl på och ser vart det leder.
Liggsåren är inte djupa utan mer som en skorpa, tror inte hon har ont heller, då hon Alltid ligger på den armbågen det är värst ( såklart:/).
Hur hon än är mot andra hundar så kommer hon alltid att vara underbar på alla andra sätt, det gäller nog att både jag och hon får en bättre komunikation så att jag kan förstå hennes signaler tidigare och hon känna sig trygg som du säger. Känner att den biten blir bättre och bättre iallafall :)
Tack för stödet tjejer! =)
