I fredags körde jag och Marica ner till Örkelljunga, Skåne för att hämta hem en hund till henne. Resan ner gick finfint och även att hitta rätt adress. Hunden i fråga, en Husky/Malamute, var väldigt charmig. Var inte alls svårt att tycka om henne. Väldigt tanig och liten och behöver lägga på sig både fett och muskler men kommer nog bli väldigt fin då hon växt/musklat till sig. Väl på väg uppåt igen skulle vi sova i Jönköping hos en av Maricas kompisar.. Det är här det riktiga äventyret börjar....

Vi anländer till Jönköping omkring 19 och slår in adressen på Navin.. Den guidar oss till fel sida av stan, in på en lång snirklig skogsväg, där det till råga på allt är isgata. Hittar gatan men inte rätt hus.. Det visar sig att vi är flera mil fel och att denna adress finns på 2 ställen. Bara att vända då.
Nästa gång in på en skogsväg igen. 40 minuter mitt i ingenstans kommer en väg vi ska in på, men den är såklart ej plogad, likaså nästa väg och nästa. Denna väg slutar med att vi kommer till en gård där det tar stopp, så det är bara att vända om. Kändes som att vi kom överallt förutom dit vi skulle, som en dålig dröm, var i närheten länge men kom inte rätt. Efter ett par timmars snurrande och virrande i skogen kom vi rätt. Puh! Inte lita på Gps, det kan gå illa...  När vi kom fram var klockan närmare 22.

Imorse åkte vi vidare hem och har nu avnjutit en supergo pizza och legat på värmekudde då jag är superstel efter allt bilåkande ;P hehe

Idag var jag i Ransta och efter ett telefonsamtal från en nära bekant igår blev det sagt att jag skulle komma och sitta upp på deras 3 åring som står i ett stall ca 1km från Carrie och Peppe. Nisse, som han heter har blivit tömkörd och uppsutten på. Longerad med passiv ryttare men aldrig "riden". Gjorde iordning hästen och ut i hagen. Till en början ledde "Lale" hästen men han verkade såpass lugn att han släppte. Väldigt lugn och trygg häst för sin ålder måste jag säga, första ridturen gick suveränt, han lyssnade bra för både tygeltag och pådriv ( mest i form av smackningar och lätta lätta tryck för skänkeln).

Det blev bestämt så att jag skulle komma flera gånger och hjälpa till med inridningen och detta känns jättekul. Passar ju dessutom utmärkt då jag ändå befinner mig i Ransta några kvällar i veckan.

Väl klar i det stallet körde jag vidare och red Carrie, gick bra det oxo. Var tänkt att Ayasha skulle följa med till stallet idag men tyckte det blev bökigt när jag skulle rida på olika ställen och dessutom en unghäst så Ayasha fick stanna hemma.

Nu ska jag se till att komma i säng tidigt då jag och Marica åker till Skåne imorgon för att hämta en hund åt henne. Ska bli spännande men känns lite nervöst, då jag aldrig kört så långt själv. Menmen, vi ska åka tidigt så vi kan ta det lungt och det känns skönt nu med detta väder.

Idag har vi haft besök. En 7 månaders bebis var här, Ayasha tycte det var så spännande så spännande och vi fick vara pass på henne. Hon tog det ganska försiktigt men så kom ett högt yyl som skrämde bebisen så den börja gråta. Ayasha blev helt paff och förstod nog inte riktigt någonting, ville ju bara hälsa...

Ikväll var vi ut på en cykeltur, det gick finfint, hon har allt bra koll på cykeln och det känns rätt betryggande :) Springer på bra mestadels och lyssnar bra på mina påjagningar / peppande rop. En tvärnit vid en doftfläck dock men sånt händer. Nöjd i det stora hela :)

Ayasha har mognat massor vad gäller att samsas, hon låter Assar ha hennes saker, men vill hon ha dem går hon bara fram och ordagrant plockar dem ur munnen på han, han släpper vi slappnar av = alla glada och nöjda och Assar är inte den som deppar utan han hittar nått annat att göra.

I söndags var vår valp / fortsättningsinstruktör här då hon utbildar sig till Hundterapeut ska vi diskutera och analysera Ayashas "problembeteende" dvs aggressivitet/svårigheter i språk med andra hundar. Första gången gick vi bara igenom massor om Ayashas bakgrund och själva beteendet men kom en bit ändå så det ska bli spännande att se hur detta blir.

Ikväll har jag jobbat och det har varit minst sagt stressigt, vår chef är mammaledig och med vikchefen blir stressen bara värre än innan. Illa blir det när hon av ngt jäkla anledning valt att vi ska vara två personer minde än vanligt på kvällspassen när det var stressigt redan innan. Idag hade jag 2 timmars kundtid innan halv 6 och jag börjar 4 den tiden jag verkligen hade på mig var alltså 1, 5 timme.. Det Gåår ju inte! plus att man ska hinna cykla.. får bli att klona sig själv då.

Nyss var vi ut på en liten dragrunda och Ayasha var supertaggad =) alltid kul det. Nu är det inte bara fokus på mina komandon utan hon har börjat dra bra oxo, inte bara springa med slak lina såfort hon kan :)

Igår var jag till Ransta och red Peppe. Börjar känna honom nu så det går bara bättre och bättre. Red barbacka i ridhuset och tränade dressyr. I hela ridhuset stod det hinder uppställda så jag kände ett verkligt sug men kanske inte bästa ideen att hoppa med någon annans relativt "okända" häst, dessutom barbacka så jag fick tygla mig men känner en väldig längtan efter att hoppa :)



Peppe

Har tänkt mycket på det här med hur hundar och hästar skiljer sig åt, VÄLDIGT mycket. För det första och det som avgör de allra flesta skillnader är det rov resp bytesdjur vilket man märker i de flesta situationer.

Scana av omgivningen gör man på ungefär samma sätt så det hade jag gratis när jag skaffade hund, reaktionerna vid objektet (haren, plastpåsen, hunden, osv) är däremot motsatt. Dvs det är ofta samma föremål man bör vara uppmärksam på men av olika anledning , förenklat
- Hunden skall undersöka, - Hästen blir skrämd, ska fly

Djurens olika syn på uppmärksamhet och beröm skiljer sig oxo en del,
- Hunden utför det vi ber den om för att den vinner på det( en klapp, godis lek..)
-Hästen för att det blir bekvämt och för att den slipper "Obehag" ( tygeltag, skänklingar, spö,drag, knuffar)

Har oxo tänkt på att både hästar och hundar står mig väldigt varmt om hjärtat och det försvårar en del saker, ex val av utbildning. Kan ej komma fram till om jag är hund eller hästmänniska, jag är nog båda men på olika sätt.

Har velat bli hundfysioterapeut/ hundmassör men nu finns ju exakt samma utbildningar men med inriktning häst och känns som att jag vill bådeoch så här måste jag begränsa mig.

Jag har fått en ändrad syn på hästhållning sedan jag skaffat hund och vet att det komer att påverka mig i fortsättningen och framför allt då jag köper egen häst. En häst är ju ett "arbetsredsap" mer än de flesta hundar och mentalitet anses inte riktigt lika viktigt, funktion går i första hand.

Ett praktexempel på detta är " Hästen står i sin box med bakåtstrukna öron och kraffsar i marken då det är matdags - resultat- den får sin mat, kanske ännu snabbare än vanligt.

Jag skulle aldrig ge en hund mat om den visade sig aggressiv motn mig eller försökte bita mig.

Samma gäller att många hästar blir arga då man spänner sadelgjorden och hugger i luften, eller på den som spänner. Skulle aldrig acceptera att en hund bet mig för att jag utförde en vardaglig handling.

För mig är det lättare med hästar än hundar, jag känner mig trygg och ganska säker på hur hästar beter sig och reagerar i allmänhet, jag känner att jag kan lösa de flesta problem och har lättare att förstå orsak till ett visst beteende. Men så har jag hanterat och ritit alla möjliga olika hästar sedan barnsben. Det här med hundar är ju något helt nytt, så jag suger i mig all kunskap jag kan och försöker göra mitt bästa.

nä nu har jag tappat bort mig och vet inte egentligen vart jag ville komma... lite funderingar bara.

ja hon är bra go ^^ alltid med oss och nya människor. Älskar främande människor och har en extra förkärlek till barn.

Andra hundar ligger längre ned på listan och även Assar kan hon bli ruskigt irriterad på. Nu den senaste tiden har de knappt haft nått utbyte av varandra alls. Men imorse var hon glad och busig innan han kom, vi gick ut på en tidig morgonpromenad så hon fick vara lös och tokrusa av sig lite sedan när vi kom in busade vi lite och sedan kom Assar. Gud va glad hon blev då! Buskompis! Väntade inanför tröskeln med små ryckningar tills han blivit avkopplad och sedan var det en stormförtjust hälsningssarmoni med tillhörande bus :)

Små busstunder har de fått men vi har fått bryta massor med gånger. Inte för att det gått för långt men då vi ansett att det är lite fr vilt och finns möjlighet att det spårar ur. Då har de fått sitta och lugna sig tills de fått ett varsogod för att sedan återgå till bus eller bara lämna sina "vänta" possitioner.

Ayasha har blivit riktigt dålig med maten, och godis med för den delen. Hundkex funkar inte men frolic och mer saftiga godisar går bra. Imorse försökte jag med alla konstens regler att få i henne frukosten, säga varsogod roligare, låtsas äta, handmata, blöta resp inte blöta osv men inget var kul. Slutade med att jag satte ned skålen till Assar i full beredskap om Ayasha blev arg. Men vad händer - jo hon ligger ner och bara tittar medans han äter HENNES mat ( fullt chockad då dessa två förvisats till olika rum när måltider nalkats). Efter en stund tar jag bort maten från Assar och ställer den framför Ayasha, nu äter hon men inte i all hast utan tar det med ro medans Assar ligger en meter ifrån och tittar på.

Ayas minskade aptit har jag dragit nytta av och gett godis till de båda då det varit relativt nära varandra, Ayasha satt framför Assar så fick kasta till Assar och Ayasha ville ta den men räckte med ett nej och beröm från mig för att sitta kvar och vänta på sin tur ( fick en frolic varannan gång ).

Så visst finns det possitiva delar med en ej så gluppsk hund men hon har nog gått ned något den senaste tiden så vi vill ju se till att hon får i sig tillräckligt iallafall. Min mardröm är att behöva blanda i gosaker.. Så nä, vi får fippla och trixa och se om det ger med sig.

Fredag eftermiddag bar det av upp till Dalarna. Mamma, jag , Marcus, Sofie och Sofies pojkvän Jerry.
Redan samma kväll var vi tvugna att testa en tur med sparken men kom snabbt på att skidor var lämpligare och skulle tas fram inför nästa dag.

Lördagen tog vi oss ut en prommis på isen, där Ayasha spårade , grävde fram en fryst fisk från isen. Må tro att hon fick mycket uppmärksamhet och kände sig stolt!
På andra sidan sjön hittade vi ett välplogat scooterspår som vi promenerade en bit på för att sedan inse att det var bättre att ta det imorgon.

skönt att få springa fritt :)

 

 

Tog fram längdskidorna framåt kvällen och provade att åka me dem.

Ayasha drog utan hare, väldigt väldigt bra ( iallafall för att vara henne, allt är ju relativt ^^) både mamma och jag provade att åka en varsin bit och jag är jättestolt ^^, enda "problemet" var väl vändningarna, då varken jag eller Ayasha samarbetade på nå vidare bra sätt, så kommando på det tåls att träna in.

På söndag var dagens höjdpunkt en långpromenad över isen och iväg på scooterspåret, massor av lösgående och massor med bus i snön.


På söndagen var vi även till en outlet affär i insjön och hittade bla en festklänning och en fleecetröja.
På söndag kväll åkte mamma, Sofie och Jerry hem.

Måndag gav vi oss ut på en promenad upp på "byn" som blev lite längre än räknat. Följde ett scooterspår för att sedan komma till en ny by och följde därifrån vi grusvägen åt de håll som kändes "hemåt". Vi var ute 3,5 timmar utan att riktigt veta vart vi befann oss, men vi tog det med ro och Ayasha verkar inte ha tagit skada.

På Tisdagen tog vi det lungt och vilade. Vi la ett litet spår i skogen, men precis där gick sedan en annan hund plus matte in och som jag trodde  hade den hunden rört omkring spåret en del och norpat godsakerna :( , skitsamma sa Ayasha och var lika glad ändå när hon hittade resterna =)
På kvällen tog vi en tur på skidorna igen, gick finfint denna gång med! Efter detta gav jag mig iväg på en tur själv, utan hund, för att känna på vilken balans jag hade och öva teknik.


Onsdag var det städning och packning på gång men hann med en sista tur på skidorna före hemfärd :)
Nu är jag verkligen taggad på att lära mig åka, i dagsläget finns det varken någon direkt balans eller teknik alls.

Väl hemma igen och både vi och Ayasha säger borta bra men hemma bäst. ( Dock skulle jag gärna flytta vår lägenhet till ett lantligare ställe :P )

 

Ayasha har varit jätteduktig och snäll och vi har haft jättekul allihopa.

Ayasha har även visat hur man inte ska bete sig, busa så att husse ramlar och springa och nafsa matte i ansiktet.

 

 

Kan inte säga annat än att jag har kommit hem med en massa ny energi, fått en dos av välbehövlig frihet och laddat upp baterierna! Tror att Ayasha skulle säga detsamma!

 

Här kommer lite bilder över de vackra vyerna

Ayasha är lite lärare/ polis, ofta har hon stenkoll på vad Assar gör och vart han är. Tar Assar någonting tex en sko är hon snabb som bara den att springa dit och skälla på honom. Assar i sin tur är de typiska barnet - lekfull och glad med en energi som aldrig tar slut. Ayasha har ofta gott tålamod med Assar men ibland tryter tålamodet och hon blir riktigt arg. Assar är ganska osäker och stressad som hund men då Ayasha är lugn brukar det smitta av sig. Dock är det inte alla gånger han slutar med ett beteende fastän hon så väl visar att hon inte vill leka, hon morrar dovt åt honnom och man tycker att han borde förstå men istället blir han mer flamsig, en tanke är att han blir osäker och ska visa sig snäll / att han inte är ett hot. Men vilket fall som Komuniceras det dåligt vid dessa tillfällen.

Detta känns väldigt tråkigt, då Ayasha skulle behöva träffa hundar med ett väl utvecklat språk så att hon kan lära, samt att Assar som är aningen osäker skulle behöva träffa riktigt lugna och snälla hundar.

Jag har lekt hundpsykolog och konstaterat att Ayashas vilja att hålla koll på honom förstärks ioch med att vi håller så mycket koll på honom ( han tuggar på saker ) så såfort man hör ngt så rusar man upp för att se vad som händer. Alla blir poliser på ett kick - vilket inte är bra för någon, det är ju jobbigt för Ayasha att inte kunna slappna av och för Assar som blir passad av alla samtidigt.

Assar har väldigt hög energi/ Ayasha "låg". All Assars energi ligger "utanpå" och han är sprudlande lycklig alla sina vakna timmar, så fort man säger hans namn eller ger honom en blick. Ayasha ligger mer på standby, hon har mycket energi men spar den tills hon behöver den. Båda dessa energier känns så rastypiska men kanske inte den bästa kombinationen.

Vad har jag kommit fram till då?
Assar och Ayasha bör ej ses så ofta ( nu 5ggr veckan heka dagarna )
Det blir för mycket - för intensivt, framför allt för Ayasha.

Ayasha och jag ska ta oss till brukshundsklubben någon dag på deras öppna träningar och bara vara där bland de andra hundarna. Hon måste nog få se att man kan ha kul även fast det finns andra hundar i närheten. Hon är ej aggressiv så att vi har problem med hundmöten men med närkontakt. Dock tror jag ändå att det kan vara bra för oss att komma ut och träffa lite andra "ekipage" men då ska det bara ske på håll. Tanken är Att Ayasha ska VILJA hälsa men inte få, sedan när hon känns stabilare får hon hälsa - detta har jag märkt med en kompis hund "Boss", först när de sågs blev hon stel, morrade, gläffste men sedan ville hon leka, att det blev lite dragande i kopplet den gången kändes mindre relevant - jag tänker att om vi hittar "rätt hundar" så kan hon få börja längta efter att få leka/hälsa med dessa..

Assar ska isinom tid få en annan dagmatte, men kanske kan jag rycka in enstaka gånger, samt att hundarna kan få leka av sig då och då - de är ju vänner, men ej på heltid.


Till något helt annat..

Häromdagen provade jag för första gången att cykla själv med Ayasha ( tidigare har jag inte riktigt vågat utan Marcus har fått vara hare )

Detta gick jättebra :) Hon stannade på "stopp" och sprang på "fram", allt i sin ordning :) Dock är hon dålig på att dra, hon håller sig bra framför och är fokuserad men mest på sin possition, ofta drar hon väldigt lite och slutar man trampa så det går tyngre då slutar hon dra, samma med pulkan, blir det lite tyngd i den stannar hon.  Har dragit mycket själv och tror aldrig att hon riktigt förstått att dragandet är uppgiften. Nu i helgen när vi ska upp till dalarna finns det gott om folk som kan hjälpa mig att få igång henne genom att vara hare.

Idag träffade vi på Tequana och båda hundarna blev så glada :) Tillfället i akt hade jag kameran med mig så här kommer lite bilder på dem :)

Idag skulle vi ha simmat med Ayasha men jag red "vilse" och det blev så sent att vi fick avboka. Ridturen i sig var väll mindre lyckad, då jag bestämmde mig för att rida ut på ett "nervvrak" till häst. Red Carrie och hon var rädd för allt och flög rätt upp i luften ett flertal gånger, så hade hjärtat i halsgropen och försökte behålla lugnet. Ett par ggr totalvägrade hon att gå framåt och fick då mana på och lirka på alla sätt och vis. På ett ställe var vi tvugna att backa förbi ;) Hästar är "smarta" ( det som inte syns, finns inte )

Marcus har fått ledigt från jobbet v 7 så då bestämde vi oss för att åka upp till dalarna, antagligen åker vi upp redan fredagen innan och stannar till ons. Så jag har varit ut till mamma och rotat fram ett par längdskidor.. Var läängesedan jag stod på ett par sådanna så behöver nog öva lite innan jag ger mig ut med hunden, så snarast möjligt skall jag införskaffa ett par pjäxor så får vi se hur det går. :)
Blir skönt att komma upp dit ett par dagar :) Inte minst för Ayasha. Sparken skall vi oxo testa har vi tänkt så det blir spännande :)

Idag har vi vart ut en halvlång runda med pulkan, lunktempo blir det med nån snabbare intervall då och då ( har inte den bästa konditionen... ) gick riktigt bra och möte med människor gick oxo bra, hon bara travade på rakt fram i samma tempo som inget hänt. Kan tänka mig att det blir jobbigare att möta någon med hund dock, har inte råkat ut för det ännu.

Ayasha har börjat matvägra, hör och häpna, trodde inte att det var möjligt men jodå. Smög sig på för nån vecka sedan och har hållt sig, så nu ska vi dra ned till mat 2gg/dag och hoppas att hon ger med sig. Ayasha gör som syrrorna men är lite senare.

Jo visst! Sådan här vinter kan jag aldrig komma ihåg att jag upplevt nångång och snön väller ner med jämna mellanrum =) Ikväll har vi haft ett riktigt yrväder, vilket såklart sammanträffade precis när jag var ute på vägarna.. blev till att köra 50 på 90 väg.

Var och red Carrie idag vilket gick toppen, börjar få ett hum om hur jag ska rida henne och idag efter en stund i ridhuset var det som om vi förstod varandra helt och hållet :) Jättefint i form gick hon och då kändes det verkligen lätt. Sedan är hon ju westernhäst och detta slutar aldrig att imponera, idag fick jag henne från galopp till att backa utan att ta i tyglarna :O coolt om man är van med pigga, busiga hopphästar.

Igår var jag hem till mamma en sväng och passade på att fasna med bilen en dm från diket :/ så fick vi ta fram skyfflar och börja röja. Idag åkte jag dit med Ayasha och var nära att gå samma öde till mötes. Jag slapp dock fastnade mamma lite senare..  ah det är väl inte bara fördelar med vintern, iallafall inte utan traktor å ploga med. Två grannar har, men i vår by är man småsint och plogar bara åt sig själv.

Igår "rymde" Ayasha för första gången, men på ett "bra" sätt :P Jag och mamma höll på ute i ladan och Ayasha sprang runt ute på tomten. Evve var i stallet men kom sedan ut med Graffitti och red iväg, Ayasha fortsätter nosa i snön och allt verkar vara i sin ordning. Plötsigt hör jag avlägset skällande och märker att Ayasha är borta , ropar och väntar - strax är hon hemma igen. Hon hade alltså följt med Evve och Graffitti.. så delad mening.. Jag vill ju att hon ska följa med ut på ridturen och om ingen har koll så får vi ju skylla oss själva.. Kan bara säga att jag är glad att hon valde att följa med hästen =)bådar gott.. Sedan får jag se till att hålla koll lite bättre. Sedan ännu mer glad över att hon kom tillbaka såpass snabbt efter att jag ropat:)

Idag har Ayasha dragit pulka med lite snöklossar i men det är svårt att få nån tyngd på dessa så blev inte speciellt tungt. Vi tog en liten runda i lunkande travtempo runt kvarteret och hon var superduktig! först blev jag irriterad på mig själv för att ja.. alltmöjligt ( höga krav, rädd att göra fel osv ) men med lite pushing från Marcus och en jätteduktig vovve kom jag fram till att jag skulle sluta överanalysera och bara vara. Därefter hade vi en rolig tur jag och Aya. Man såg riktigt varje gång hon fick stoppkomando hur hon stod i startgroparna och väntade på att få ta sig vidare :) Makes me happy ^^

Senaste veckorna känns det som att Ayasha mognat till en ny grad, hon har blivit mer samarbetsvillig och utför det jag ber henne om med större entusiasm. Godis och belöning kan vi skippa ibland och hon kan göra övningar endast för en klapp och ett bra( även om vi oftast ger mkt beröm ). Jag behöver heller inte ta med mig halva kylskåpet ut när hon går lös utan tar med en boll och några frolic så löser det sig ändå, jag har börjat lita på henne och gett henne större frihet utomhus och märker att hon har mycket mer koll på mig nu än förr :)

Häromdagen var vi till parken, även där fick hon gå lös trotts att vi mötte folk och blev omsprungen av en joggare gick det finfint.

Hon är så duktig och fin på alla vis ^^
Älskar min vovve !